Jag hade egentligen ingen aning om vem Camilla var eller något annat om kursen heller för den delen, bara att det skulle vara en agilitykurs i Bua hallen på Orust. Kul tänkte jag och hängde på.

Hon började att prata om vikten av en god plattform att stå på, grunden som måste finnas för ett gott resultat. Då menade hon det här med: bus, lek, kamp, nyfikenhet, självförtroende och kontakt. Sen pratade vi om att vara konsekvent vid inlärning tex det här med kontaktfält, hur vill jag att min hund skall göra, hur skall det se ut? I agilityn behövs ett konsekvent förhållningsätt.

Vi övade mest praktiskt och provde på "den finska modellen" med att kunna springa lika snabbt baklänges (vid framförbyten) som framlänges. (Hon hade en speciell övning på detta, som måste tränas mer på, helt klart!)

Vi tränade oxå på "falska byten" för att få uppmärksamhet av hunden.

Hon såg klart och tydligt när frustrationen på F satte igång och det var när jag hade för bråttom fram till nästa hinder. Jag måste lugna ner mig och förbereda F bättre och ha rätt tajmning i min handling! Det blev två toppen dagar och vi fick med oss massor av nytt att lära in, vilken härlig hundhelg! 

Här tränas det slalom baklänges, Jo då, det går faktiskt!

(påminner mig lite om moonwalk)

 Camilla körde en del "egna moves" oxå.

Vi pratade mycket om händer och armar, Steloperera armarna var ett tips!

Vi vill ha en raklinje över hindren så nära hinderstödet som möjligt och inga vida svängar.

Elvira med bollsmycke...            

ÅÅÅ vad skönt att höra att Tiger är tillbaks till sin ägare! Och att husse är på benen igen.

Hoppas dom får tag på rånaren.. men det är väl inte det lättaste, förstås.

Jag läste i tidningen att en man i Majorna hade blivit rånad på sin hund, han blev nedslagen och av med sin terrier! Vad är det för idioter som går lösa? Jag är övertygad om att F tar till sina skyddskunskaper om något sådant skulle hända eller så tar jag fram mina gamla karate knep. Det kan ju oxå vara så att "onda ögat" räcker för att skrämma iväg främmande galningar. Fast han ser ju rätt snäll ut egentligen, eller?

Felix betyder lycklig på latin och det stämmer verkligen in på lillkillen. Han är alltid på gott humör och på nya upptåg. Något som är göörkul är att bli jagad och busa i skogen. Nu har det hunnit bli Mars och koppeltvång råder i skog och mark, om man inte har hunden under uppsikt förstås, vilket jag givetvis har!  Han gillar "bara" att jaga allt som rör sig en liten, liten stund, det kan väl inte vara så farligt? Det är ju inte så att han är blodtörstig eller så utan bara glad, lycklig och har väldigt mycke spring i benen! Han är dessutom alltid tillbaks inom 2min. Hm...vid närmare eftertanke kanske jag skall gå den där kravinkallningskursen...

Idag har jag varit på Wellnessmässan. Det blev en rolig dag med föreläsningar och provsmakning av olika bars, ekofrukt och en smarrig, nyttig (så klart) lunch! Jag diskuterade bröd med självaste näringsgurun Paulun och fick lite goda tips att använda. Vi gick omkring i montrarna och insöp olika hälsotips och gjorde en fettmätning. Måste nog säga att choklad disken var klart bäst! Massor av god mörk kakao och chokladkrämer i burk, mums.... Vi förundrades över hur personerna bakom "Herbalife" såg ut, fungerar inte produkten tro? Man får givetvis tro på det man vill men en sak vill jag klargöra, det finns inga genvägar till en viktminskning. Det handlar om att göra en livsstilsförändring och det tar tid. Det viktigaste av allt är att börja röra på sig!

"Bättre att vara rund & aktiv än smal & inaktiv"

Vad gjorde då F idag? Han var på långtur med "mormor" och bästisen Selma. Det blev en härlig promenad i Änggården med fika i solen, i tre timmar! Snacka om att jag mötte en trött liten kille när jag kom hem. Nu på kvällskvisten när persiennerna är nerdragna hittar han sin sovplats vid soffan.... jag tycker inte det ser vidare bekvämt ut, men F stormtrivs!

Det känns nästan som en vana nu, jag menar, det här med storm. På väg hem från jobbet insåg jag att det blåste och regnade en hel del. När vagnen åkte förbi lejontrappan i Brunnsparken var den täckt av vatten och översvämningarna i stan ett faktum. Jag och vännen trotsade dock stormen och åkte upp till Änggården och gick en timmes promenad i skogen. Det var bäcksvart och vinden ven i träden. Tur att dom små svarta hundarna hade blinkande halsband på sig annars hade vi inte sett något. Sådana här kvällar behöver man inte vara orolig för otrevliga möten med joggare, arga hundägare eller mountainbike galna typer, det är ju faktiskt ingen som ger sig ut i sånt här oväder! (förrutom vi och kanske nån enstaka älg).

Hundarna kunde helt enkelt springa omkring och roa sig bäst de ville, härligt!

Vi funderade på hur stark vind det måste vara innan hundarna lyfter? Räcker det med storm eller är det orkanstyrka som gäller? När stormen Gudrun var på besök, för ett par år sedan, var det faktiskt ganska svårt att gå, även för F. Ikväll var det iallafall ingen hund som flög iväg!

Väl hemma igen tog F fram Tiger och leken var i full gång!

E de du, Ronja, som bökar med min kudde?

Okej då, vi delar!

Igår hade vi celebert besök! Fyra mattar och hundar kom på middag. Vi åt nyttig mat, rotsaker i ugn och drack nyttigt vin? Det blev full rulle på hundarna då det skulle skällas & lekas men efter ett tag lugnar dom sig dock och lägger sig till rätta under bordet. Ja, nästan alla iallafall.. Udo (som inte är en vanlig hund, utan en pudel) blir lite bekymmrad för han är livrädd att matte skall lämna honom hos mig, så han sitter fastklistrad i hennes knä. Skulle hon resa sig, ja då skulle han "hänga" kvar det är jag övertygad om. Hur som helst blev det hundsnack ända in på småtimmarna, sååå mysigt!